Torsdagen den 18 December 2014 klockan 08:00 skulle jag infinna mig på förlossnignen för att bli igångsatt och jag var då i vecka 36+0.

 

Jag och A kom dit och efter en liten stund blev vi visade till den förlossningssal som jag skulle ha och den här gången fick jag sal nummer 3 :) Med T hade jag sal 1 och med Meja och Svea hade jag sal 6 ♥ Men nu blev det alltså sal 3.

 

Jag hade en jätte gullig barnmorska som jag hade under hela förmiddagen. Jag kände mig inte ivägen utan hon var helt underbar! Innan jag fick första dosen av den medicin som skulle sätta igång allt så fick jag träffa läkaren som jobbade just då och det blev en positiv upplevelse då jag inte alltid har kommit överens med just läkarna ;)

 

Klockan 09:37 fick jag första dosen av max 8 som ska tas varannan timme tills värkarna sätter igång och jag låg med ctg nästan hela tiden. Den kopplades bara bort när jag ville upp och röra lite på mig, men annars så hade jag ctgn hela tiden.

 

Innan första skift bytet av barnmorska så hann jag få två doser och barnmorskan och undersköterskan som jag fick efter skiftbytet var samma bm och uska som var med vid förlossnignen med Meja och det kändes hur bra som helst! Två helt underbara kvinnor som tog så bra hand om mig! ♥

 

Vid 14-tiden kommer bm in och talar om att dom nu har förvarnat barnkliniken om att jag är igångsatt och att dom skulle göra plats för vår bebis om det skulle behövas och dom frågade mig och A om vi ville att dom från 107A skulle komma upp och berätta lite om barnkliniken, men det kände vi att vi inte behövde då T fick ligga där efter hans förlossning så vi visste redan hur allt går till där nere :)

Sen efter den infon så fick jag dos nummer 3 ca en timme efter det så började jag få lite mer sammandragningar, inga som gjorde ont men jag kände att jag hade några.

 

Vi hade sten koll på mitt blodsocker under förlossningen också då jag har diabetes typ 1 och det kan bli farligt för både mig och bebisen om blodsockeret är för lågt under förlossningen. Man ska helst ligga lite högre just under en förlossning. Mitt blodsocker låg mellan 2 och 5 nästan hela tiden, det var nångång som det stack iväg till 9 men det gjorde som sagt ingenting då det sjönk som en sten sen igen.

 

Vid kl: 16 får jag dos nummer 4 och efter den dosen behövde jag inga fler då dom hade gjort sitt :)

 

Kl 18:26 tar dom hål på hinnorna och klart fostervatten avgår vilket var skönt att veta och det kom en hel massa vatten ^^ Och vid 18:40 så fick läkaren komma och trycka ner huvudet i förlossningskanalen och jag var öppen 2 cm. Får lite fler sammandragningar, men dom gör fortfarande inte ont.

Jag och A går och sätter oss ute vid tvn som dom har och kollar lite då vi båda är lite rastlösa av att bara sitta inne i förlossningsrummet. Äter lite kvällsfika framför tvn också :)

 

Vid kl. 22 är det skiftbyte igen och den här gången får jag en helt fantastisk barnmorska och det är samma barnmorska som förlöste mig med T, men då var hon under utbildning så det var ju lite roligt :D

Fram till klockan 00 händer det inte så mycket, men strax efter klockan 00 så tappar ctgn kontakten helt med bebisen och då sitter elektroden i skalpen på bebisen och har direkt kontakt så då börjar bm bli lite orolig och den oron smittar av sig till mig och A. Bm försöker känna efter bebisen huvud och hur långt gången allt är, men när hon känner efter så känner hon ingenting! Hon känner inte livmodertappen och hon känner inte huvudet och skalpelektroden har lossnat och hon kan inte få dit en ny då hon inte längre känner bebisen huvud.

Efter ett tag så kommer det in en till barnmorska som också känner och har sig och efter en liten stund så känner hon livmodertappen och känner att jag är öppen ca 4 cm, men hon känner inget huvud! Dom kallar efter läkaren som just då är upptagen, men hon skulle komma så fort hon kunde och skulle då ha med sig ultraljudsmaskin så dom kunde leta reda på huvudet.

Innan läkaren skulle komma gick jag på toaletten och medan jag var där och kissade så fick jag 3 ganska så kraftiga värkar, fortfarande gjorde dom inte ont utan dom var mer obekväma :)

När jag kom tillbaka från toaletten frågade bm om jag ville ha någon smärtlindring och vi pratade om ryggmärgsbedövning men kom fram till att den nog är onödig då jag under mina tidigare förlossningar har haft den, men använder den inte. Vi tyckte båda två att det då skulle vara onödigt att vara i ryggmärgen och gräva om den endå inte behövs så jag valde att prova lustgasen istället trots att jag har varit livrädd för masken! Men det gick bra :) Värkarna gjorde fortfarande inte ont men vi tyckte att det var bäst att prova lustgasen redan nu då jag kände sånt obehag för den. Men ska jag vara ärlig så gjorde inte lustgasen mycket alls utan den hjälpte bara mig att fokusera på andningen.

 

Läkaren kom runt klockan 01 och när hon undersökte mig märker hon att huvudet nu är fixerat i förlossnings kanalen och hon sätter en ny skalpelektrod så att vi kan höra hjärtljuden, vilket vi inte har kunnat sedan elektroden lossnade.

Efter det så sa läkaren att jag skulle upp och stå så mycket som möjligt då det var bäst så dom kom med ett gåbord som jag stod vid i ca 30 minuter för sen började värkarna göra riktigt ont! Och mitt i det så sjönk mitt blodsocker så kraftigt att jag höll på att svimma av för lågt blodsocker mitt under förlossnignen :P Nu i efterhand kan jag skratta åt det och tycker det är lite komiskt, men då var det riktigt läskigt!

 

Vid 01:30 har jag så ont så jag måste lägga mig i förlossningssängen på sidan och ber då om EDAn och mest så bad jag om den för att mitt blodsocker var så lågt och jag var helt slut pga det. Dom ringer efter narkosläkaren som skulle komma strax då hon var upptagen och medan vi väntade så fick jag bara ondare och ondare och efter ca 40 minuter kommer äntligen narkosläkaren och klockan var nu strax efter klockan 02. Men allt narkosläkaren hinner göra är att lägga duken över ryggen på mig innan hennes telefon ringer och hon står och pratar i den i över 20 minuter! Jag ligger på sidan i sängen och har så ont just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen och med ett blodsocker som rusar neråt började jag bli livrädd och få kraftig ångest. När hon äntligen pratat klart och ska till att sätta i EDAn så märker dom att jag har öppnat mig så fort nu att dom kommer inte hinna sätta EDAn så vi beslutar att strunta i den. Där och då höll jag på att bryta ihop mellan värkarna för jag kände verkligen att jag ville ha den, men så blev det inte. Allt narkosläkaren hann göra var att sprita min rygg :P När narkosläkaren går är klockan 02:30 ca och nu har jag värkar var och varannan minut och dom är kraftiga.

 

Klockan 02:45 känner jag att jag inte kan hålla emot värkarna längre och i en enda värk krystar jag fram huvudet! Och två värkar efter kommer bebisen ut och ingen är lyckligare än jag just då! Mina krystvärkar började 02:45 och J är född 02:50 så ja det blev inte mycket vila mellan dom värkarna ;) Och det bästa av allt var att jag inte sprack nånting alls! Jag behövde inte sys alls! Jag trodde jag gick sönder helt och hållet efter denna förlossning, men det gjorde jag inte och det är jag så glad för :D 02:57 kommer moderkakan ut i sin helhet och den är ju alltid lika läcker ;P

 

J vägde 2982g när han föddes och var 48cm lång och huvudomfångest var 34 ♥ Han skrek det första han gjorde när han kom ut och när jag hörde hans skrik kom tårarna och jag kände sådan lycka som inte går att beskriva! Äntligen var han här och äntligen fick T sitt syskon och det bästa av allt var att han levde! Han var inte död! Äntligen var vi flerbarnsföräldrar med fler levande barn ♥ Allt var så overkligt och man hamnade i nån slags dimma och man kunde verkligen inte ta in att just denna lilla underbara kille verkligen var våran pojke, våran son ♥ Vår andra son, vårt fjärde barn ♥ Lillebror skulle få följa med oss hem! 

 

Och nu idag är lillebror J 5 veckor och dessa veckor har varit dom bästa på flera år och vi kunde inte ha bett om en bättre storebror än vår underbara älskade T som är en sån stolt storebror och han säger flera gånger om dagen att han älskar sin lillebror och att han är så söt ♥ Mammahjärtat smälter varje gång ♥