Ja som ni ser på rubriken så har ännu en gång vår vardag vänt upp och ner! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta den här gången heller :/

 

I fredags ringde jag hc för att jag ville att en läkare skulle kolla J då han låter hemsk när han andas. Fick en tid 15,15 till vår husläkare och hon hörde direkt när vi kom in att det inte lät som det ska göra och efter att hon undersökt honom och skickat oss till labb för en snabbsänka så skickade hon oss till akuten. När vi kom dit så fick vi ännu en gång träffa en läkare som inte tog oss på allvar och efter mycket om och men och att vi sagt att vi vill att dom gör en grundlig genomgång av honom då vi förlotat två barn tidigare, tog dom oss på allvar och skickade oss till röntgen. Det svaret visade ingenting konstigt så vi skulle tillbaka till röntgen på måndagen för då skulle han in och få göra en magnetröntgen, men blev han värre under helgen skulle vi såklart komma in.

Helgen gick och måndagen kom och vi skulle upp till sjukhuset och vi spenderade hela förmiddagen där och fick åka hem strax före kl. 14 på eftermiddagen, men röntgensvaret hade inte kommit då men en läkare skulle ringa mig under tisdagen och berätta vad som fått fram.

 

Tisdagen kom och jag träffade upp min syster och hennes grabb då dom skulle till bvc och efter det så ringde barnläkaren och då kom bomben!

Hon sa att dom hade hittat nånting i J's vänsta lunga, hon trodde att det var luftbubblor som han inte kunde få bort själv eller vätska, så han ska in på fler undersökningar tyckte hon. Hon skulle prata med sina kollegor och höra av sig till min dagen efter om en tid.

Här började mina tankar skena iväg åt det värsta tänkbara hållet (vilket den gör hos de flesta föräldrar).

 

Läkaren ringde tillbaka till mig redan under eftermiddagen och berättade att hon och hennes kollegor har sutit i flera timmar och pratat och diskuterat fram och tillbaka och tillslut kommit fram till att dom ska skicka ner J's röntgenbilder till en specialist i Uppsala för en "second opinion" och det tycker jag visserligen är jättebra att dom gör, men min oro blev ju inte direkt mindre om jag säger så! Hon sa också att hon hör av sig så fort dom har fått svaren från Uppsala och när dom vet mer om vad som ska göras och vilken behandling.

 

Så här sitter vi nu och vet inte mycket alls förutom att han har nånting i vänstra lungan och att en specialist i Uppsala ska kolla på röntgenbilderna och efter det så kanske vi vet mer. Jag är livrädd just nu! Och väldigt trött på att alltid ska det hända oss nånting! Vi kan aldrig bara få ha det bra och lugnt runt omkring oss! :(

 

Sen idag blir mitt älskade lilla hjärta 3 månader ♥ Tänk att på så kort tid som 3 månader kan man få stå ut med så mycket som mitt älskade lilla hjärta fått göra ♥ Och inte nog med det så ska vi till bvc för 3månders vaccinationen idag också.

 

Nej nu vaknade min lilla älskling ♥