Nu var det ett tag sedan igen, men jag känner att det händer inte så mycket som vanligt så det finns inte så mycket att berätta :) Men en sak som nu äntligen är på G är att vi nu har fått tid och datum för när vi ska ner till Akademiska igen med lilla J då fler undersökningar ska göras :) Äntligen säger jag bara då vi nu har väntat i snart 2 månader! Den 25 maj ska vi ner och jag och J blir kvar till iaf den 27de, vi hoppas att allt kommer att gå bra och att vi får åka hem den 27de annars kanske vi blir kvar längre. Men vi håller tummarna att dom hittar vad "felet" är och att vi inte behöver vara kvar längre än nödvändigt :)

 

Min älskade systerson fyller ju hela 1 år (!!!!!!!!) den veckan också och vi vill ju vara hemma och gratta honom på den stora dagen också såklart!! Sen kommer det några väldigt jobbiga dagar där efter också då den 30 maj är det 4 år sedan vår älskade Svea somnade in i min mage ♥ Den 31 maj är det 6 år sedan Meja blev urnsatt och den 1 juni är det Sveas födelsedag och då fyller vår älskade prinsessa 4år ♥ Usch vad fort tiden har gått! Hon blir redan 4! :O Det känns som att det var igår allt det hemska hände då hela min värld raserades igen! Inte 4 år sedan!? Men ja att tiden har gått så fort menas också kanske att jag har lärt mig att leva igen trots den hemska sorgen efter mina älskade flickor ♥ Man vill inte leva när man har förlorat ett barn, men på nått konstigt vis så fortsätter livet ändå och man tar sig framåt fast man inte vill! 

 

Mitt liv raserades totalt måndagen den 29 december 2008 och jag trodde aldrig att jag skulle orka fortsätta leva efter den hemska dagen! Men här står jag nu med en ännu tyngre ryggsäck än vad jag hade då och jag lever! Meja föddes 1 januari 2009 och sedan den dagen har jag hunnit med en hel del och framför allt i mitt sorgearbete! När Meja dog trodde jag aldrig att jag skulle få bli mamma "på riktigt", till ett levande barn. Men 4 månader efter hennes födelse så plussade jag och lyckan var total! Rädslan var ännu större och jag var så rädd under hela graviditeten att det inte ens går att sätta ord på de. Men det som faktiskt var värst var att Meja var beräknad den 13 januari 2009 och T's bf var den 15 januari 2010! Det var tufft och allt jag gick igenom med Meja och alla läkarbesök och ultraljud jag gjorde med henne gjorde jag med T nästan samma datum, det diffade på någon dag men i stort sett så var det lika. Det var sjukt jobbigt! Men T föddes och levde! Lyckan var total och han är verkligen min solstråle här i livet och utan honom så hade jag nog inte överlevt när Svea dog 30 maj 2011 ♥ Denna älskade lilla pojke har hjälpt sin mamma på fler än bara ett sätt ♥ Sen blev jag gravid igen 2012, men den graviditeten slutade i missfall när jag var i vecka 10+6 och det gjorde egentligen inte så mycket och jag blev inte så ledsen över det heller om jag ska vara helt ärlig. Men sen för snart 1 år sedan plussade jag igen och jag blev överlycklig och livrädd igen! Har man inte förlorat ett barn tidigare så vet man inte vad för skräck och rädsla man känner. Vi trodde att jag blev gravid i mars och att J då skulle vara beräknad i december, men ack så fel vi hade! När vi var på rutin ultraljudet så visade det sig att våran älskade lilla pojke var beräknad till den 14 januari 2015 ♥ Men han kom ut tidigare då min rädsla och oro bara växte och jag kände att jag inte klarade av mer då Meja dog i vecka 38 och Svea i vecka 36 så efter mycket om och men så blev jag igångsatt vecka 36+0 och allt gick bra och J mår bra förutom det här med lungan :) 

 

Nej nu ska jag göra lite frukost medan J sover och sen blir det lite slappande framför serier :) När han vaknar ska han få lite gröt vilket han älskar och sen får vi se vad vi hittar på denna väldigt tråkiga regniga dag :)